InnebandyPiraterna – Sölve Dahlgren

Detta är en del i bloggturnén med anledning av författaren Sölve Dahlgrens lansering av debutromanen InnebandyPiraterna. Igår bloggades om boken på publit.se och imorgon dyker ett inlägg upp på gittang.

Så här beskrivs boken (delvis saxat från förlagets beskrivning):

Anton, Emil och Viktor är tre av killarna i Tågaborgs innebandylag för juniorer. De gör sin sista säsong innan det är dags att ta steget ut i vuxenvärlden.

De stora stjärnorna i laget förväntas gå vidare till något elitlag. De spelare som inte är lika talangfulla lägger klubban på hyllan eller fortsätter spela på amatörnivå för skojs skull.

Samtidigt är det premiär för Floorball World Tour där vem som helst kan anmäla ett lag och tävla om miljoner i prispengar. Det är en möjlighet för killarna att förbli ett lag och spela innebandy på heltid. Men det innebär också att de kastas från en trygg juniorserie i Skåne till att resa jorden runt.

Varje match innebär en kamp för att överleva på touren. En chans till ära och pengar. Och det största äventyret av alla: Att få mäta sig med de bästa.

Det är alltid djärvt att ge ut en skönlitterär bok. Men särskilt djärvt är det att först publicera hela boken som följetong på sin blogg, och sedan ge ut den i pappersform.

Här är en mejlintervju med författaren:

1) Hur fick du idén till denna bok?
Jag har följt innebandyn sedan början av 90-talet och sett hur den växt från en liten sport till en av de största i Sverige. Jag har också följt sporten på elitnivå på nära håll och funderat en hel del över hur det skulle gå att bedriva tävlingsverksamheten på ett sätt som gör att den kan bli professionell fullt ut. Idag har man kopierat upplägget från hockeyn med seriespel och sedan slutspel. Det innebär många och dyra resor och samtidigt väldigt många matcher som inte är så betydelsefulla. Man ställer i ordning en hall och drar ihop en organisation för att spela en match på två timmar. Det är inte optimalt.

Därför började jag fundera över om det skulle gå att bygga det hela kring turneringar istället och med hjälp av prispengar göra det möjligt för de allra bästa spelarna att leva på sin sport. De övriga, utmanarna under, skulle även i fortsättningen offra sin fritid i jakt på framgång. Men det skulle finnas en morot för dem, något att uppnå.

Så föddes tankarna på Floorball World Tour. Nu har jag överdrivit det lite i boken, det har blivit till en världsomspännande tour – vilket inte är riktigt realistiskt. Däremot tror jag det hade funkat på Sverigenivå eller till och med Europanivå med de länder där innebandyn är störst.

Hur som helst, när jag hade ramen/konceptet så dök juniorlaget upp i mina idéer. Det är något som jag tror många lagidrottare känner igen. Man följs åt från det att man börjar spela som barn tills du når junioråldern. Därefter är det dags för seniorlaget och inte alla får plats där. Alltså splittras laget. Det är i denna ålder som de allra flesta lägger av, satsar på skolan, jobb och andra intressen.

Skillnaden är att det här juniorlaget står inför splittringen samtidigt som Floorball World Tour dyker upp och de ser en möjlighet att fortsätta spela tillsammans och kanske rentav bli proffs. När jag väl börjat spåna så kom idéerna i en strid ström och nya karaktärer dök upp längs resan…

2) Vad har boken för målgrupp?
Jag har först och främst skrivit en bok som jag själv vill läsa. Men jag skulle tro att InnebandyPiraterna uppskattas mest av dem som själva spelar eller har spelat innebandy. Sedan är det nog så att alla som är genuint sportintresserade också gillar upplägget. Men några av mina närmsta som är totalt ointresserade av sport har läst boken och tyckt att den var spännande och okej att läsa. Trots all sport.

3) Hur lång tid tog det att skriva boken?
Jag började skriva i februari i år och skrev sedan ungefär ett kapitel i veckan eftersom jag publicerade den på webben som en följetong. Det höll fram till april/maj någon gång då jag tappade tempo. Lite får väl skyllas på att vi fick vårt andra barn i början av juni och därmed fanns det en hel del annat som var tvunget att göras klart innan dess. Romanen kom i kläm då. Men i juli bestämde jag mig för att nu var det dags att fullborda den. Så jag satte en deadline den sista augusti och bestämde att då ska den minsann vara färdig. Jag hittade en rätt bra rytm där jag skrev så gott som varje dag under några veckor och jag kände att det här är inom räckhåll, jag kommer att klara det.

Jag kanske ska tillägga att jag har haft en annan roman pågående i flera år. Där har jag nu fastnat halvvägs, har skrivit 22 av ungefär 48 planerade kapitel. Därför var det extra skönt att faktiskt gå i mål med InnebandyPiraterna.

När jag tittar tillbaks på hur mycket tid jag lagt på skrivandet så känns det som om det egentligen var ca 4,5 månad effektiv tid. Men hade jag skrivit någon timme varje dag så hade jag nog klarat det på två månader.

Sedan har jag lagt ett antal veckor på att gå igenom texten och skriva om vissa scener i samråd med min skrivarcoach, Ann Ljungberg. Ytterligare ett antal personer har läst boken redan och gett mig viktig feedback.

4) Hur lade du upp ditt skrivande? Skrev du lite varje dag eller intensivt då och då?
Målet var hela tiden att skriva varje dag. Helst en timme eller två på morgonen för att hinna skriva 5.000-10.000 tecken. Men i praktiken blev det bara så vissa veckor.

Nästa bok tänker jag försöka vara mer disciplinerad. Man får trots allt ett flyt om man skriver regelbundet, om det går för lång tid emellan så tappar man lite känslan för karaktärerna och man är tvungen att kolla upp saker och läsa om gamla kapitel mer.

5) Vad har du för framtidsplaner när det gäller skönlitterärt skrivande?
Självklart är drömmen att skriva böcker på heltid, men till att börja med åtminstone ett par timmar varje dag. Jag har idéer till ytterligare ett par böcker om InnebandyPiraterna som jag gärna vill skriva. Sedan är det möjligt att det är för nischat, att det inte är tillräckligt brett för att kunna nå tillräckligt många läsare för att det ska bli riktigt lönsamt. Det återstår att se, det finns ju trots allt ett par hundra tusen svenskar som spelar eller har spelat innebandy aktivt. Och minst lika många till runtom i världen i de länder där innebandyn är stor; Finland, Tjeckien och Schweiz.

Men jag har också ett antal andra idéer till romaner och romanserier som kan tilltala en bredare målgrupp. Just nu är jag grymt sugen på att komma igång och skriva en bok igen. Jag ville egentligen köra NaNoWriMo i november i år och försöka skriva en hel bok till på en månad men det gick inte att få ihop det med mina övriga uppdrag och ovanpå det lanseringen av InnebandyPiraterna.

Har fortfarande en liten galen idé om att istället göra det i december, det vore en kul utmaning.

Lycka till Sölve!

Signerat,

2 kommentarer

1. Mer läsning om boken | InnebandyPiraterna — November 13, 2009 @ 9:45 am

2. VIP-Sölve debuterar med Innebandypiraterna « Kreagrafen — November 16, 2009 @ 7:58 am

Lämna en kommentar