Paul Ronge har lĂ„ng erfarenhet av journalistiska “drev” – frĂ„n tvĂ„ hĂ„ll.

Dels har han varit med om att driva dem under sin karriĂ€r som journalist för bland annat Rapport, Aftonbladet och Expressen, dels har han sedan 1998 – som medierĂ„dgivare och konsult i krishantering – sett kriserna “frĂ„n andra perspektivet”, frĂ„n de drabbades synvinkel.
Har du eller ditt företag/organisation fastnat med fingrarna i syltburken? Har ni gjort nĂ„got dumt? Kommer det att bli en skandal i massmedia? Eller har ni överraskats av en skandal som inte Ă€r ert fel – t.ex. pga. oetiska underleverantörer?
Riskerar ni att hudflÀngas i pressen?
I sĂ„dana lĂ€gen kontaktar företag, myndigheter och andra stora organisationer ofta en medierĂ„dgivare och kriskonsult, som Paul Ronge, för att fĂ„ hjĂ€lp med “brandslĂ€ckning”.
Ronge har nu sammanfattat sina erfarenheter frĂ„n mediabranschen i NĂ€r Janne Josefsson ringer – SĂ„ klarar du pressen.
Författaren beskriver sjÀlv orsaken till att han skrev sin bok pÄ detta sÀtt:

“Den granskande journalistiken har aldrig varit hĂ„rdare i Sverige Ă€n den Ă€r i dag. [...] Förr utsattes nĂ€stan enbart politiker och makthavare för denna typ av bevakning. Nu kan vem som helst granskas [...]
GÄr det att förbereda sig pÄ ett mediedrev? Svaret Àr tveklöst ja. Och det Àr dessutom lÀttare Àn vad de flesta tror.
Den hĂ€r boken Ă€r skriven för dig som förundras och förfasas. För dig som Ă€r intresserad av media och undrar varför den granskande journalistiken kan drabba helt vanliga mĂ€nniskor med full kraft. För dig som vill veta hur du förbereder sig inför en intervju och hur du hanterar din nervositet.”
Det Àr tveklöst sant att Ronge har goda kunskaper i det Àmne han skriver om. Kapitel fyra Àr t.ex. rent guld att lÀsa för den som Àr det minsta intresserad av journalistik eller media. Under rubriken KvÀllstidningen Àr norm och tonen brutaliseras ger Ronge en intrÀngande sammanfattning av de olika aktörerna i massmediasverige av idag.
Ronge lyckas Ă€ven med att bibehĂ„lla respekten för sĂ„vĂ€l de journalister som lever upp till de journalistiska idealen, samt gentemot de krisdrabbade makthavare som det Ă€r hans uppgift att hjĂ€lpa. Ronge ser sig sjĂ€lv som en “försvarsadvokat” för de som drabbas av massmedias holmgĂ„ng – och driver tesen att en försvarsadvokat borde ju alla anklagade ha rĂ€tt till, sĂ„ att de fĂ„r en chans att framföra sina allra bĂ€sta argument.
Dock ger Ronge inte mycket för idĂ©n att en medierĂ„dgivare kan komma med “mirakellösningar” som pĂ„ nĂ„got sĂ€tt trollar bort problemen.
Han skriver:
“MedierĂ„dgivning i min modell gĂ„r sammanfattningsvis ut pĂ„ att fĂ„ kunden att se bra ut inför omvĂ€rlden. UngefĂ€r som att lĂ€gga en make up. Och en make up lĂ€gger du inte pĂ„ ett smutsigt ansikte, du mĂ„ste tvĂ€tta ansiktet först.”
I boken finns en hel del exempel hĂ€mtade frĂ„n vĂ€lkĂ€nda massmediadraman som utspelat sig i Sverige. LĂ€saren inbjuds att “bakom kulisserna” följa spel som pĂ„gĂ„tt under stor dramatik – i vissa fall dock i vaga ordalag eftersom författaren naturligtvis inte vill lĂ€mna ut sina kunder, men i andra fall mycket mer explicit. T.ex. kan vi lĂ€sa en insiderhistoria om det framgĂ„ngsrika PR-bolaget Rikta – som hade ansvaret för att organisera dĂ„varande statsminister Göran Perssons resa till Sydafrika 1999 – och som fullstĂ€ndigt kollapsade i den skandal som uppstod.
Slutligen mÄste jag tyvÀrr avsluta denna recension med att peka ut en allvarlig brist. Boken Àr uselt korrekturlÀst. PÄ nÀstan varje uppslag förekommer grammatiska fel, typografiska fel, rena stavfel, syftningfel osv. osv. Detta drar ner helhetsintrycket ganska kraftigt.
HÀr Àr nÄgra exempel pÄ hur meningarna kan se ut:
“Ăr du en Goliat, dĂ„ kan vara detsamma som en skurk, mördare, byrĂ„krat, pamp, multijĂ€tte eller översittare.”
Vilket ord saknas?
“HĂ€r ser vi Ă„terigen skillnaden mellan hur media hanterar kvinnor och mĂ€n olika.”
Vilket ord borde strykas?
SÄ hÀr kan ett, i och för sig intressant stycke i boken, vara formulerat (jag har fetstilsmarkerat konstigheterna):
“Om du vet med sig att du kommer att framtrĂ€da ofta i media, finns en viktig regel – det gĂ„r inte att förstĂ€lla sig i lĂ€ngden. Du kan försöka tona ner sina brister och skavanker, mer eller mindre.nĂ€r det gĂ€ller retoriken gentemot media, men förr eller senare kommer din personlighet att framtona.”
Dessutom prĂ€glas sprĂ„ket av en viss mĂ„ngordighet. Det Ă€r mĂ„nga “ytterst” svĂ„ra situationer, mĂ„nga “ta detta faktum pĂ„ allvar” istĂ€llet för “ta det pĂ„ allvar” osv.
HÀr kommer ett par sprÄkliga konstigheter som blivit mina egna personliga favoriter i bristande formuleringskonst:
“Ingen tidning i Sverige har motarbetat journalistisk egocentricitet mer Ă€n USA Today i Washington.”
“Tsunamin den 26 december 2004 skördade nĂ€ra 300 000 mĂ€nniskoliv och fem miljoner mĂ€nniskor miste sina hem. I Sverige dog 543 mĂ€nniskor.”
Sammantaget vill jag ge tvĂ„ rekomendationer. Den första Ă€r till dig som Ă€r intresserad av journalistik, massmedia eller samhĂ€llsdebatt att köpa boken. (Trots de sprĂ„kliga bristerna innehĂ„ller den tillrĂ€ckligt mĂ„nga guldkorn för att vara av intresse.) Den andra rekomendationen gĂ„r till förlaget Optimal/Pagina – se för allt i vĂ€rlden till att ni skĂ€rper upp era rutiner i frĂ„ga om korrekturlĂ€sning.
Uppdatering: Paul Ronge meddelar per e-post att Àven han Àr missnöjd med korrekturlÀsningen av första upplagan, och att de flesta av felen Àr ÄtgÀrdade i nytrycket av boken.
Signerat,

PS. Jag har redan tidigare recenserat boken GrÀvande journalistik som kan sÀgas vara en motpol till bokrecensionen ovan. PÄ det sÀttet har jag recenserat en bok med journalistens perspektiv och en annan med medietrÀnarens perspektiv.