Paul Ronge har lång erfarenhet av journalistiska “drev” – från två håll.
Dels har han varit med om att driva dem under sin karriär som journalist för bland annat Rapport, Aftonbladet och Expressen, dels har han sedan 1998 – som medierådgivare och konsult i krishantering – sett kriserna “från andra perspektivet”, från de drabbades synvinkel.
Har du eller ditt företag/organisation fastnat med fingrarna i syltburken? Har ni gjort något dumt? Kommer det att bli en skandal i massmedia? Eller har ni överraskats av en skandal som inte är ert fel – t.ex. pga. oetiska underleverantörer?
Riskerar ni att hudflängas i pressen?
I sådana lägen kontaktar företag, myndigheter och andra stora organisationer ofta en medierådgivare och kriskonsult, som Paul Ronge, för att få hjälp med “brandsläckning”.
(Texten fortsätter nedanför annonsen.)
Ronge har nu sammanfattat sina erfarenheter från mediabranschen i När Janne Josefsson ringer – Så klarar du pressen.
Författaren beskriver själv orsaken till att han skrev sin bok på detta sätt:
“Den granskande journalistiken har aldrig varit hårdare i Sverige än den är i dag. [...] Förr utsattes nästan enbart politiker och makthavare för denna typ av bevakning. Nu kan vem som helst granskas [...]
Går det att förbereda sig på ett mediedrev? Svaret är tveklöst ja. Och det är dessutom lättare än vad de flesta tror.
Den här boken är skriven för dig som förundras och förfasas. För dig som är intresserad av media och undrar varför den granskande journalistiken kan drabba helt vanliga människor med full kraft. För dig som vill veta hur du förbereder sig inför en intervju och hur du hanterar din nervositet.”
Det är tveklöst sant att Ronge har goda kunskaper i det ämne han skriver om. Kapitel fyra är t.ex. rent guld att läsa för den som är det minsta intresserad av journalistik eller media. Under rubriken Kvällstidningen är norm och tonen brutaliseras ger Ronge en inträngande sammanfattning av de olika aktörerna i massmediasverige av idag.
Ronge lyckas även med att bibehålla respekten för såväl de journalister som lever upp till de journalistiska idealen, samt gentemot de krisdrabbade makthavare som det är hans uppgift att hjälpa. Ronge ser sig själv som en “försvarsadvokat” för de som drabbas av massmedias holmgång – och driver tesen att en försvarsadvokat borde ju alla anklagade ha rätt till, så att de får en chans att framföra sina allra bästa argument.
Dock ger Ronge inte mycket för idén att en medierådgivare kan komma med “mirakellösningar” som på något sätt trollar bort problemen.
Han skriver:
“Medierådgivning i min modell går sammanfattningsvis ut på att få kunden att se bra ut inför omvärlden. Ungefär som att lägga en make up. Och en make up lägger du inte på ett smutsigt ansikte, du måste tvätta ansiktet först.”
I boken finns en hel del exempel hämtade från välkända massmediadraman som utspelat sig i Sverige. Läsaren inbjuds att “bakom kulisserna” följa spel som pågått under stor dramatik – i vissa fall dock i vaga ordalag eftersom författaren naturligtvis inte vill lämna ut sina kunder, men i andra fall mycket mer explicit. T.ex. kan vi läsa en insiderhistoria om det framgångsrika PR-bolaget Rikta – som hade ansvaret för att organisera dåvarande statsminister Göran Perssons resa till Sydafrika 1999 – och som fullständigt kollapsade i den skandal som uppstod.
Slutligen måste jag tyvärr avsluta denna recension med att peka ut en allvarlig brist. Boken är uselt korrekturläst. På nästan varje uppslag förekommer grammatiska fel, typografiska fel, rena stavfel, syftningfel osv. osv. Detta drar ner helhetsintrycket ganska kraftigt.
Här är några exempel på hur meningarna kan se ut:
“Är du en Goliat, då kan vara detsamma som en skurk, mördare, byråkrat, pamp, multijätte eller översittare.”
Vilket ord saknas?
“Här ser vi återigen skillnaden mellan hur media hanterar kvinnor och män olika.”
Vilket ord borde strykas?
Så här kan ett, i och för sig intressant stycke i boken, vara formulerat (jag har fetstilsmarkerat konstigheterna):
“Om du vet med sig att du kommer att framträda ofta i media, finns en viktig regel – det går inte att förställa sig i längden. Du kan försöka tona ner sina brister och skavanker, mer eller mindre.när det gäller retoriken gentemot media, men förr eller senare kommer din personlighet att framtona.”
Dessutom präglas språket av en viss mångordighet. Det är många “ytterst” svåra situationer, många “ta detta faktum på allvar” istället för “ta det på allvar” osv.
Här kommer ett par språkliga konstigheter som blivit mina egna personliga favoriter i bristande formuleringskonst:
“Ingen tidning i Sverige har motarbetat journalistisk egocentricitet mer än USA Today i Washington.”
“Tsunamin den 26 december 2004 skördade nära 300 000 människoliv och fem miljoner människor miste sina hem. I Sverige dog 543 människor.”
Sammantaget vill jag ge två rekomendationer. Den första är till dig som är intresserad av journalistik, massmedia eller samhällsdebatt att köpa boken. (Trots de språkliga bristerna innehåller den tillräckligt många guldkorn för att vara av intresse.) Den andra rekomendationen går till förlaget Optimal/Pagina – se för allt i världen till att ni skärper upp era rutiner i fråga om korrekturläsning.
Uppdatering: Paul Ronge meddelar per e-post att även han är missnöjd med korrekturläsningen av första upplagan, och att de flesta av felen är åtgärdade i nytrycket av boken.
Signerat,
PS. Jag har redan tidigare recenserat boken Grävande journalistik som kan sägas vara en motpol till bokrecensionen ovan. På det sättet har jag recenserat en bok med journalistens perspektiv och en annan med medietränarens perspektiv.
Boktips | Torbjörn Wester | 
February 25, 2010 8:27 pm
Inga kommentarer 
De stora stjärnorna i laget förväntas gå vidare till något elitlag. De spelare som inte är lika talangfulla lägger klubban på hyllan eller fortsätter spela på amatörnivå för skojs skull.
De övriga, utmanarna under, skulle även i fortsättningen offra sin fritid i jakt på framgång. Men det skulle finnas en morot för dem, något att uppnå.
Jag kanske ska tillägga att jag har haft en annan roman pågående i flera år. Där har jag nu fastnat halvvägs, har skrivit 22 av ungefär 48 planerade kapitel. Därför var det extra skönt att faktiskt gå i mål med InnebandyPiraterna.
