LitterĂ€ra odyssĂ©er – Bertil Falk

Är det möjligt att dra en röd trĂ„d mellan berĂ€ttelser som Sinbad sjöfararen (ur Tusen och en natt), Den gudomliga komedin och SamhĂ€llets olycksbarn?

Författaren och novellisten Bertil Falk tvekar inte att göra det. Han ser paralleller i ”irrandet” – det som kĂ€nnetecknar en odyssĂ©. Och en vidare parallell till mĂ€nniskans planlösa irrande genom sitt liv i syfte att finna en mening.

Det Ă€r en fascinerande resa Bertil Falk bjuder oss att följa med pĂ„. För varje litteraturintresserad sjĂ€l framstĂ„r han som en sann ciceron – eller som en Vergilius – dĂ„ han leder oss pĂ„ vandring i litteraturhistorien.

Naturligtvis Àr urvalet av berÀttelser en aning godtyckligt. Hur skulle det kunna vara annat? Men varje exempel motiveras utförligt; ingen av historierna kÀnns intvingade i sin roll som odysséexempel.

Jag kan inte undgÄ att fascineras. LitterÀra odysséer erbjuder en kontaktmöjlighet gentemot till stor del bortglömda klassiker (vem lÀser numera Kristens resa?), vilket Àr en stor kulturgÀrning.

TillÄt mig att bjuda pÄ ett stycke frÄn bokens baksidestext:

“BerĂ€ttelser om irrfĂ€rder och vandringar har alltid fascinerat mĂ€nniskor, alltifrĂ„n Odysseus tioĂ„riga försök att komma hem till Ithaka och hustrun Penelope via Dantes promenad genom helvetet, skĂ€rselden och paradiset fram till och med den jagades jakt pĂ„ en mördare i TV-serien The Fugitive och bröderna Joel och Ethan Coens filmkomedi O Brother, Where Art Thou?”

Författaren balanserar vĂ€l pĂ„ knivseggen i frĂ„ga om att ge inbjudande smakprov pĂ„ berĂ€ttelserna – utan att fördenskull nĂ€mna för mycket och förstöra spĂ€nningen. LitterĂ€ra odyssĂ©er Ă€r knappast ett surrogat för att lĂ€sa böckerna som behandlas – utan mer en detaljerad meny som retar smaklökarna.

NĂ€r Janne Josefsson ringer – SĂ„ klarar du pressen AV Paul Ronge

Paul Ronge har lĂ„ng erfarenhet av journalistiska “drev” – frĂ„n tvĂ„ hĂ„ll.


Dels har han varit med om att driva dem under sin karriĂ€r som journalist för bland annat Rapport, Aftonbladet och Expressen, dels har han sedan 1998 – som medierĂ„dgivare och konsult i krishantering – sett kriserna “frĂ„n andra perspektivet”, frĂ„n de drabbades synvinkel.


Har du eller ditt företag/organisation fastnat med fingrarna i syltburken? Har ni gjort nĂ„got dumt? Kommer det att bli en skandal i massmedia? Eller har ni överraskats av en skandal som inte Ă€r ert fel – t.ex. pga. oetiska underleverantörer?

Riskerar ni att hudflÀngas i pressen?

I sĂ„dana lĂ€gen kontaktar företag, myndigheter och andra stora organisationer ofta en medierĂ„dgivare och kriskonsult, som Paul Ronge, för att fĂ„ hjĂ€lp med “brandslĂ€ckning”.

Ronge har nu sammanfattat sina erfarenheter frĂ„n mediabranschen i NĂ€r Janne Josefsson ringer – SĂ„ klarar du pressen.

Författaren beskriver sjÀlv orsaken till att han skrev sin bok pÄ detta sÀtt:

“Den granskande journalistiken har aldrig varit hĂ„rdare i Sverige Ă€n den Ă€r i dag. [...] Förr utsattes nĂ€stan enbart politiker och makthavare för denna typ av bevakning. Nu kan vem som helst granskas [...]

GÄr det att förbereda sig pÄ ett mediedrev? Svaret Àr tveklöst ja. Och det Àr dessutom lÀttare Àn vad de flesta tror.

Den hĂ€r boken Ă€r skriven för dig som förundras och förfasas. För dig som Ă€r intresserad av media och undrar varför den granskande journalistiken kan drabba helt vanliga mĂ€nniskor med full kraft. För dig som vill veta hur du förbereder sig inför en intervju och hur du hanterar din nervositet.”

Det Àr tveklöst sant att Ronge har goda kunskaper i det Àmne han skriver om. Kapitel fyra Àr t.ex. rent guld att lÀsa för den som Àr det minsta intresserad av journalistik eller media. Under rubriken KvÀllstidningen Àr norm och tonen brutaliseras ger Ronge en intrÀngande sammanfattning av de olika aktörerna i massmediasverige av idag.

Ronge lyckas Ă€ven med att bibehĂ„lla respekten för sĂ„vĂ€l de journalister som lever upp till de journalistiska idealen, samt gentemot de krisdrabbade makthavare som det Ă€r hans uppgift att hjĂ€lpa. Ronge ser sig sjĂ€lv som en “försvarsadvokat” för de som drabbas av massmedias holmgĂ„ng – och driver tesen att en försvarsadvokat borde ju alla anklagade ha rĂ€tt till, sĂ„ att de fĂ„r en chans att framföra sina allra bĂ€sta argument.

Dock ger Ronge inte mycket för idĂ©n att en medierĂ„dgivare kan komma med “mirakellösningar” som pĂ„ nĂ„got sĂ€tt trollar bort problemen.

Han skriver:

“MedierĂ„dgivning i min modell gĂ„r sammanfattningsvis ut pĂ„ att fĂ„ kunden att se bra ut inför omvĂ€rlden. UngefĂ€r som att lĂ€gga en make up. Och en make up lĂ€gger du inte pĂ„ ett smutsigt ansikte, du mĂ„ste tvĂ€tta ansiktet först.”

I boken finns en hel del exempel hĂ€mtade frĂ„n vĂ€lkĂ€nda massmediadraman som utspelat sig i Sverige. LĂ€saren inbjuds att “bakom kulisserna” följa spel som pĂ„gĂ„tt under stor dramatik – i vissa fall dock i vaga ordalag eftersom författaren naturligtvis inte vill lĂ€mna ut sina kunder, men i andra fall mycket mer explicit. T.ex. kan vi lĂ€sa en insiderhistoria om det framgĂ„ngsrika PR-bolaget Rikta – som hade ansvaret för att organisera dĂ„varande statsminister Göran Perssons resa till Sydafrika 1999 – och som fullstĂ€ndigt kollapsade i den skandal som uppstod.

Slutligen mÄste jag tyvÀrr avsluta denna recension med att peka ut en allvarlig brist. Boken Àr uselt korrekturlÀst. PÄ nÀstan varje uppslag förekommer grammatiska fel, typografiska fel, rena stavfel, syftningfel osv. osv. Detta drar ner helhetsintrycket ganska kraftigt.

HÀr Àr nÄgra exempel pÄ hur meningarna kan se ut:

“Är du en Goliat, dĂ„ kan vara detsamma som en skurk, mördare, byrĂ„krat, pamp, multijĂ€tte eller översittare.”

Vilket ord saknas?

“HĂ€r ser vi Ă„terigen skillnaden mellan hur media hanterar kvinnor och mĂ€n olika.”

Vilket ord borde strykas?

SÄ hÀr kan ett, i och för sig intressant stycke i boken, vara formulerat (jag har fetstilsmarkerat konstigheterna):

“Om du vet med sig att du kommer att framtrĂ€da ofta i media, finns en viktig regel – det gĂ„r inte att förstĂ€lla sig i lĂ€ngden. Du kan försöka tona ner sina brister och skavanker, mer eller mindre.nĂ€r det gĂ€ller retoriken gentemot media, men förr eller senare kommer din personlighet att framtona.”

Dessutom prĂ€glas sprĂ„ket av en viss mĂ„ngordighet. Det Ă€r mĂ„nga “ytterst” svĂ„ra situationer, mĂ„nga “ta detta faktum pĂ„ allvar” istĂ€llet för “ta det pĂ„ allvar” osv.

HÀr kommer ett par sprÄkliga konstigheter som blivit mina egna personliga favoriter i bristande formuleringskonst:

“Ingen tidning i Sverige har motarbetat journalistisk egocentricitet mer Ă€n USA Today i Washington.”

“Tsunamin den 26 december 2004 skördade nĂ€ra 300 000 mĂ€nniskoliv och fem miljoner mĂ€nniskor miste sina hem. I Sverige dog 543 mĂ€nniskor.”

Sammantaget vill jag ge tvĂ„ rekomendationer. Den första Ă€r till dig som Ă€r intresserad av journalistik, massmedia eller samhĂ€llsdebatt att köpa boken. (Trots de sprĂ„kliga bristerna innehĂ„ller den tillrĂ€ckligt mĂ„nga guldkorn för att vara av intresse.) Den andra rekomendationen gĂ„r till förlaget Optimal/Pagina – se för allt i vĂ€rlden till att ni skĂ€rper upp era rutiner i frĂ„ga om korrekturlĂ€sning.

Uppdatering: Paul Ronge meddelar per e-post att Àven han Àr missnöjd med korrekturlÀsningen av första upplagan, och att de flesta av felen Àr ÄtgÀrdade i nytrycket av boken.

Signerat,

Signatur

PS. Jag har redan tidigare recenserat boken GrÀvande journalistik som kan sÀgas vara en motpol till bokrecensionen ovan. PÄ det sÀttet har jag recenserat en bok med journalistens perspektiv och en annan med medietrÀnarens perspektiv.

Att skriva filmmanus – Fredrik Lindqvist

Det Àr lÀtt att förhÄlla sig skeptisk till böcker som ges ut pÄ eget förlag. Oftast Àr de helt enkelt inte sÀrskilt bra, inte tillrÀckligt bra för att ha nÄgon chans pÄ de stora förlagen.

Jag har recenserat och sÄgat sÄdana böcker tidigare.

Men ibland dyker ett guldkorn upp. Ett fynd. En bok som getts ut pÄ ett litet förlag eftersom den riktar sig till en alltför snÀv lÀsekrets för att de stora förlagen ska bry sig. Men en bok som ÀndÄ Àr riktigt, riktigt bra.

Att skriva filmmanus av Fredrik Lindqvist Àr en sÄdan bok.

Författaren tar avstamp i djup kunskap om filmbranschen. Han utgÄr frÄn sin övertygelse om att filmkonsumenter i första hand vill bli kÀnslomÀssigt berörda. UtifrÄn denna grundlÀggande insikt beskriver han manusskrivandets konst pÄ ett intrÀngande och systematiskt sÀtt.


    Fredrik Lindqvist har inget till övers för platta actionrullar som försöker locka Ă„skĂ„dare enbart med hjĂ€lp av specialeffekter. Men han faller inte heller i nĂ„gon snobbismfĂ€lla. TvĂ€rtom betonar han att sĂ„vĂ€l de allmĂ€nt populĂ€ra Hollywoodfilmer som “slĂ„r” och kritikerrosade filmiska mĂ€sterverk har gemensamma nĂ€mnare – de bestĂ„r av samma grundlĂ€ggande komponenter och följer ofta Aristoteles mall för hur en dramatisk historia ska vara uppbyggd.

I Att skriva filmmanus behandlas alla de obligatoriska momenten nĂ€r det gĂ€ller att skriva dramatiska historier, sĂ„som “Att skapa rollfigurer”, “Att skriva dialog” och “Skrivprocessen” – men inte bara det! Allt analyseras utifrĂ„n trĂ€ffande exempel ur klassiska och/eller vĂ€lkĂ€nda filmer. PĂ„ det sĂ€ttet Ă„skĂ„dliggörs exakt vad som avses. (Man gör vĂ€l i att följa författarens rĂ„d och se filmerna innan man lĂ€ser boken.)

Även mer tekniska avsnitt finns med, sĂ„som “Handling och helhet”, “Struktur och tre akter” samt “Att skriva scener”.

Jag uppskattade hela boken, men ett bra exempel Ă€r avsnittet som betonar att pĂ„hittade karaktĂ€rer mĂ„ste ha en “backstory”, dvs. ett – av författaren kartlagt – liv innan de dyker upp i filmen. Hur ska författaren annars kunna kĂ€nna sina karaktĂ€rer tillrĂ€ckligt vĂ€l för att skildra deras reaktioner?

Lindqvists bok Àr inget för den som vill fuska. Han vill lÀra sant konstnÀrsaspirerande manusförfattare att kanalisera sin otyglade energi, för att genom hÄrt och lÄngvarigt arbete Ästadkomma sitt (mÀsterliga?) slutresultat.

Boken Àr vÀlskriven; författaren behÀrskar sprÄket och sitt anslag oklanderligt. Det Àr lÀtt att hÀnga med i resonemangen. DÄ och dÄ kryddas texten med lustiga anekdoter.

Jag tror att alla som Àr intresserade av dramatiskt skrivande, vare sig det Àr frÄga om filmmanus, teaterdramatik eller vanlig skönlitteratur har mycket att hÀmta i denna bok. Mitt rÄd Àr, kort och gott, köp den!

HÀr finns bokens innehÄllsförteckning.

Signerat,

Signatur

SĂ„ skriver du romaner och noveller – Lars-Åke Augustsson

Lars-Åke Augustsson Ă€r en verklig veteran i konsten att lĂ€ra ut skrivandets hantverk.

Lars Åke Augustsson


Han har skrivit ett fyrtiotal böcker, varav tre tidigare skrivhandböcker, samt lett skrivarkurser. För skrivintresserade Àr han kÀnd (tillsammans med Stig Hansén) pÄ Internet som en av Manusdoktorerna, dvs. som lektör.

Augustssons tidigare skrivhandböcker var Att skriva prosa (1989), Att skriva romaner och noveller (1993) och Lust att skriva romaner och noveller (2002).

De Àr alla slutsÄlda.


SÄ skriver du romaner och noveller Àr en uppdaterad version av boken frÄn 2002.

SĂ„ skriver du

HÀr behandlas systematiskt och inspirerande alla sidor av skrivandet, med talrika exempel ur skönlitteratur.

Hur skapar man levande karaktÀrer? Hur skildrar man miljön pÄ ett stÀmningsskapande, men inte tyngande, sÀtt? Hur bygger man upp en berÀttelse utifrÄn de grundlÀggande dramatiska elementen? Varför Àr perspektivet (första eller tredje-person) viktigt? Hur skildrar man dialoger? Vad har konflikter för betydelse för berÀttelsen?


Dessutom en av mina personliga favoriter: “Varning för vanlighet” – om det excentriska och originella hos all lĂ€svĂ€rd litteratur.

Augustsson behandlar Àven vikten, för den som satsar pÄ sitt skrivande, av fasta rutiner och disciplin. Han förklarar vilka förutsÀttningar som gÀller pÄ den litterÀra marknaden. Och sist men inte minst: Han betonar att det finns annat i livet Àn skrivande.

Varje författarwannabe borde Àga Ätminstone en av Augustssons böcker. Som standardverkyg i skrivandets verktygslÄda. Sedan Àr det ÀndÄ upp till den enskilde skribenten om han eller hon förmÄr tillÀmpa rÄden i boken.

54 kr. hos Adlibris. (Nej, jag Àr inte sponsrad; jag tycker faktiskt att du ska köpa den hÀr boken.)

Signerat,

Signatur

Om konsten att lĂ€sa och skriva – Olof Lagercrantz

Olof Lagercrantz smÄtt klassiska Om konsten att lÀsa och skriva ges ut i jubileumsutgÄva för att fira Wahlström & Widstrands 125-Ärsjubileum.

Boken utgör en samling med 19 korta esÀer med anknytning till lÀs- och skrivmödor i litteraturens vildmarker.

Om konsten att lÀsa och skriva
Det Ă€r, som författaren sjĂ€lv poĂ€ngterar i sitt förord, absolut inte frĂ„ga om en “handbok i skrivande”. Snarare Ă€r det djupsinniga filosofiska betraktelser kring litteraturens magi. Fast att lĂ€sa texterna skĂ€nker hursomhelst en enastĂ„ende lĂ€s- och skrivinspiration hos alla litteraturĂ€lskare.

Just eftersom författarens ansats Ă€r sĂ„ bred och hans analytiska förmĂ„ga sĂ„ skarp – Ă€r detta en bok att stĂ€ndigt Ă„terkomma till. Jag har lĂ€st den förr, men njutningen blir inte mindre för det. Nya vinklingar avtĂ€cks, nya tankar fĂ„r fĂ€ste och gror.


Det Àr omöjligt att göra en enkel och kort sammanfattning av innehÄllet. Det finns (tyvÀrr) inte ens nÄgra kapitelrubriker. Men lÄt mig dela med mig av en slumpmÀssig tanke ur essÀ 11.

Det handlar om vÄdan med att skriva biografier:

    “Av praktiska skĂ€l vĂ€ljer levnadstecknaren oftast att skildra diktarens liv frĂ„n födelsen genom livets stationer fram till döden. Men medan han tĂ„gar fram pĂ„ denna livsvĂ€g möter han stĂ€ndigt diktaren i full fart i motsatt riktning. Det blir kollision!”

Lagerkrantz syftar pÄ att författare grÀver ur sina minnen för att hitta stoff till sitt skrivande. Författaren brottas med sina egna upplevelser nÀr han i skrift försöker sammanfatta sina idéer.

En Ă„lderstigen författare kan skriva om sin barndom – ur Ă„lderdomens perspektiv.

Men den stackare som ska skriva en biografi nöter vanligtvis igenom hela författarens liv frÄn födseln och framÄt, innan han nÄr fram till att skildra författarens Älderdom, dÄ denne var sysselsatt med att beskriva sin egen barndom!

SÄ sjÀlvklart. Och ÀndÄ knivskarpt. Lagerkrantz sÀtter sÀtter ord pÄ litterÀra fenomen som vi andra bara famlat i mörkret efter att greppa.

PÄ adlibris kostar Om konsten att lÀsa och skriva bara 39 kronor som pocket. Var inte dum nu, köp den omedelbart!

Signerat,

Signatur

Skriv om och om igen – Katarina Kuick & Ylva Karlsson

Skriv om och om igen liknar ingenting annat. En skrivhandbok för ungdomar – men sĂ„ spĂ€nnande annorlunda!

Skriv om och om igen

Totalt unik i upplÀgg och formgivning lyckas den ÀndÄ förmedla alla de grundlÀggande lÀrdomarna för de som vill lÀra sig att skriva.

Boken Àr som en injektionsspruta med inspiration, skrivlust och kreativitet rakt in i höger hjÀrnhalva. Dessutom lyckas författarna ge alla de goda rÄd som traditionella skrivhandböcker ger, men pÄ ett mer lekfullt sÀtt, utan pekpinnar: PoÀngen med nyskapande miljöbeskrivningar, levande gestaltning av karaktÀrer, olika personperspektiv, vikten av att redigera vad man skrivit och av att försöka ha fasta tider för skrivandet.

Boken förefaller rikta sig till högstadieungdomar. TyvĂ€rr tror jag att vi som Ă€r lite Ă€ldre Ă€n sĂ„ inte Ă€r beredda att ta till oss bokens kaotiska upplĂ€gg (“LĂ€s instruktionen pĂ„ denna sida, slĂ„ med en tĂ€rning, vĂ€lj om du vill hoppa till sidan 23 eller 47, skriv sedan en berĂ€ttelse i imperfekt utifrĂ„n bilden som tĂ€rningens nummer hĂ€nvisar till…”).

En perfekt presentbok till lÀs- och skrivintresserade ungdomar. Det Àr spÀnnande att denna bok blivit nominerad till Augustpriset.

(Det enda jag saknar pĂ„ allvar i boken Ă€r tips relaterade till Internet, om möjligheten att knyta kontakt med andra skrivintresserade via sociala nĂ€tverkssajter, “skrivforum”, och att kunna publicera sina texter pĂ„ blogg eller via print-on-demand. SĂ„dana tips skulle sĂ€kert ha intresserat bokens mĂ„lgrupp.)

Signerat,

Signatur

GrĂ€vande journalistik – Nils Hanson

Vem har inte undrat hur de “grĂ€vande journalisterna” arbetar? De som pĂ„ allvar försöker leva upp till sin roll som “tredje statsmakten”.

Nils Hanson – ansvarig utgivare för SVT:s Uppdrag granskning – delar i GrĂ€vande journalistik med sig av sina erfarenheter.


GrÀvande journalistik

Ur bokens förord:

“Aldrig har behovet av grĂ€vande journalistik varit sĂ„ stort som nu. I en tid dĂ„ samhĂ€llet genomgĂ„r omvĂ€lvande förĂ€ndringar och makten blir alltmer distanserad frĂ„n allmĂ€nheten – dĂ„ behövs effektiv grĂ€vande journalistik.

Egentligen borde det vara en sjĂ€lvklarhet för alla nyhetsredaktioner att syssla med grĂ€vande journalistik. Bara sĂ„ kan de ge sina lĂ€sare, tittare eller lyssnare nödvĂ€ndig information om maktmissbruk och andra missförhĂ„llanden. Bara sĂ„ kan de leva upp till sin nyckelroll i det demokratiska samhĂ€llet.”



Hanson betonar att grĂ€vande journalistik Ă€r en viktig konkurrensfördel i en tid dĂ„ vanliga nyheter sprids gratis via internet. Han skriver: “Den [redaktion] som avstĂ„r frĂ„n att grĂ€va kan paradoxalt nog grĂ€va sin egen grav.”

Boken kan dels lĂ€sas som en ren manual för journalister med ambitioner, men lika gĂ€rna som ett spĂ€nnande samhĂ€llsreportage. Den Ă€r lĂ€ttlĂ€st och blandar juridik, metodik och anekdoter vĂ€l. (Förutom pĂ„ ett kĂ€nsligt omrĂ„de. NĂ€r boken kommer in pĂ„ de journalistiska övertramp som – innan Hansons tid – renderade Uppdrag granskning ett stort antal fĂ€llningar i RadionĂ€mnden, dĂ„ lyser anekdoterna med sin frĂ„nvaro.)

Lite off topic, men den öppenhet Hanson visar inför den nya tekniken fÄr mig att fundera över hur Jan Guillou skulle funka som grÀvande journalist idag.

NÄgra smakprov pÄ kapitelrubriker:

  • Bli en grĂ€vare
  • Söka pĂ„ internet
  • Utnyttja offentlighetsprincipen
  • Ta fram hemliga uppgifter
  • FĂ„ mĂ€nniskor att berĂ€tta
  • Hantera motattacker

Boken avslutar med en “grĂ€vguide” – ett appendix med tre faktaspĂ€ckade kapitel (av medförfattare med sĂ€rskild erfarenhet) om hur man gĂ„r tillvĂ€ga för att kartlĂ€gga en person, granska ett företag och granska EU.

Att boken borde bli obligatorisk vid journalistutbildningen Àr tveklöst. LikasÄ att den borde finnas pÄ varje lokaltidningsredaktion. Men jag tror Àven att den har mycket att tillföra vilken samhÀllsintresserad lÀsare som helst.

Signerat,

Signatur

Tre sekunder – Roslund & Hellström

Inom deckargenren i Sverige idag finns mycket skrÀp, som sÀkert kommer att gÄ en vÀlförtjÀnt glömska till mötes.

Dit hör sannerligen inte denna bok.

Förlaget beskriver boken sÄ hÀr:

Tre sekunder


“Han lever ett dubbelliv. Ett med en Ă€lskad fru och tvĂ„ smĂ„ pojkar, en familj han vill skydda till varje pris. Och ett annat, hemligt, dĂ€r han varje dag riskerar att förlora allt.

Han tvingas ta makten pĂ„ ett av Sveriges tyngsta fĂ€ngelser. PĂ„ uppdrag av polisen. PĂ„ uppdrag av maffian. Han inser att han frĂ„n och med nu Ă€r ensam, inte kan lita pĂ„ nĂ„gon och att han i det ögonblick han avslöjas blir lika farlig för bĂ„da sidor. Han kallar sig Paula och vet att det tar exakt tre sekunder att dö.”


Roslund och Hellströms böcker Ă€r exceptionella, eftersom författarna inte lĂ„nar sig Ă„t nĂ„gra lĂ„ga “knep” för att hĂ„lla berĂ€ttartempot och spĂ€nningen uppe. Det behövs inte. Denna bok Ă€r en otrolig bladvĂ€ndare – trots frĂ„nvaron av seriemördande brutal psykopat.

Allt som Àr riktigt bra med en riktigt bra deckare Äterfinns i Tre sekunder. Framför allt verklighetsförankringen.

Boken tar avstamp i verkligheten och skĂ€rskĂ„dar nĂ€stintill socialrealistiskt – utan att skriva lĂ€saren pĂ„ nĂ€san – ett aktuellt samhĂ€llsproblem. Det handlar om polisens anvĂ€ndande av infiltratörer – en metod som förutsĂ€tter att “rĂ€ttvisans riddare” Ă€r redo att agera i en juridisk grĂ„zon. Men Ă€r det ok att polisen bryter mot lagen?

Vill du ha en bok som fĂ€ngslar dig sĂ„ till den grad att den Ă€r omöjlig att lĂ€gga ifrĂ„n sig – lĂ€s denna!

Signerat,

Signatur

(Prenumerera gÀrna pÄ inlÀggen via RSS.)

Skrivarbok – Siewert Carlsson

Om man lÀser en bok om skrivande förvÀntar man sig att bli Ätminstone en aning inspirerad att skriva.


SkrivarbokInte sÄ att boken mÄste utmÄla ett skrivande liv som en dans pÄ rosor, inte alls, men den borde Ätminstone förmedla nÄgot mÄtt av skrivglÀdje.

Jag har lÀst en stor mÀngd böcker om skrivande, men aldrig en som varit lika oinspirerande som denna. Boken bestÄr endast av stumma meningar med information staplade pÄ varandra.

Författaren Àr lÀrare i skrivande och jag fÄr en stark kÀnsla av att boken helt enkelt Àr en sammanstÀllning av det lektionsunderlag han brukar anvÀnda sig av. (HÀr kan du lÀsa mer om författaren.)



Som kursbok och underlag för gruppdiskussioner kanske boken fungerar bra, men ensam stÄr den sig slÀtt.

Hur Àr ett sÄdant hÀr misslyckande överhuvudtaget möjligt? Borde inte en lÀrare i skrivande förstÄ vikten av att skapa spÀnning och intresse för innehÄllet, Àven om det rör sig om en faktabok? Borde inte en skrivlÀrare förstÄ vikten av att skriva texter med spÀnst och vitalitet?

Varför finns inga belysande anekdoter? Ingen humor? Ingen “sjĂ€l” i texten? Ingen passion?

Resultatet blir lika tokigt som ifall en bok om fotografering bara skulle innehÄlla trÄkiga bilder.

Det som ÀndÄ kan sÀgas till bokens försvar Àr att texterna, i korta kapitel, spÀnner över ett mycket stort antal olika ÀmnesomrÄden. Alla upptÀnkliga texttyper och infallsvinklar behandlas. Det Àr bokens styrka, men vad spelar det för roll om ingen orkar lÀsa den?

Signerat,

Signatur

(Prenumerera gÀrna pÄ inlÀggen via RSS.)

Romanen och författaren – John Gardner

John Gardner var under sin livstid en produktiv författare och Ă€ven lĂ€rare i “creative writing”.

Romanen och författaren

Fotograf: Nina Xi


I Romanen och författaren sammanfattar han sina idĂ©er om författarskap – till nytta för de med författardrömmar.

Enligt Gardner behöver en författare tre egenskaper: KĂ€nslighet för ordens valörer, exakt iakttagelseförmĂ„ga och “demonisk besatthet”.

Till skillnad frĂ„n de flesta böcker i Ă€mnet gĂ„r Gardner inte systematiskt igenom romanskrivandets olika delar – istĂ€llet koncentrerar han sig pĂ„ författarens mentalitet och förhĂ„llningssĂ€tt gentemot sitt skrivande.



Även om Gardner betonar vikten av att kunna anvĂ€nda sprĂ„ket vĂ€l (“[författarens] ord, rytmik, liknelser [... mĂ„ste] vara skarpa och tillfredstĂ€llande”), varnar han Ă€ndĂ„ för att försöka skriva “vackert”. En författare som bara intresserar sig för sprĂ„ket har problem.

“Den person som Ă€r djupt förĂ€lskad i ord kan möjligen bli en utomordentlig lyriker, korsordskonstruktör eller alfapetspelare. Han kanske ocksĂ„ kan skriva romanliknande saker för en utvald grupp beundrare, men i lĂ„nga loppet kommer han troligen aldrig att bli en förstklassig romanförfattare.”

SprÄket Àr helt enkelt författarens verktyg för att berÀtta en historia. Ett vackert sprÄk kan aldrig ursÀkta avsaknaden av en intressant historia och intressanta karaktÀrer.

“Vi lĂ€ser fem ord pĂ„ första sidan i en verkligt bra roman och vi börjar glömma att vi lĂ€ser tryckta ord pĂ„ en boksida. Vi börjar se bilder – en hund som letar bland soptunnor, ett flygplan som kretsar över bergen, en gammal dam som förstulet slickar pĂ„ sin servett vid en bjudning. Vi glider in i en dröm och glömmer rummet dĂ€r vi sitter.”

NĂ€r det gĂ€ller författarens behov av “exakt iakttagelseförmĂ„ga” skriver Gardner: “Det som huvudsakligen gör oss förbluffade i de litterĂ€ra toppgestalternas verk Ă€r deras förmĂ„ga att med exakta iakttagelser trĂ€nga in i de mest skilda individers tankesĂ€tt och sjĂ€lsliv.”

En författare iakttar sin omvĂ€rld och sina medmĂ€nniskor och lĂ€gger mĂ€rke till smĂ„ talande detaljer: gester, minspel, ordval osv. Han “bemödar sig om att se saker och ting klart och skriva ner dem pĂ„ ett effektivt sĂ€tt”.

Den “demoniska besattheten” tar sig uttryck i att författaren har “en naturlig böjelse att gĂ„ till ytterligheter, pressa sig alltför hĂ„rt, vara missnöjd med sig sjĂ€lv och omvĂ€rlden”. Eftersom den mest uppenbara belöningen av skrivandet (= publiceringen) kommer sĂ€llan och dröjer nĂ€stan i evighet för debutanten, mĂ„ste det vara den galna besattheten som driver författaren.

Ett praktiskt tips Gardner ger Ă€r att försöka fĂ„ de första publiceringarna “överstökade” Ă€ven om de sker i “obskyra tidskrifter”. Helt enkelt eftersom det Ă€r lĂ€ttare att sedan fĂ„ mer allvarligt menade alster publicerade, om man kan hĂ€nvisa till att man redan blivit publicerad. “FramgĂ„ng föder framgĂ„ng.”

De som vill bli författare för att fĂ„ se sitt ansikte pryda ett bokomslag kommer att bli besvikna av Gardners bok. Gardner skriver sjĂ€lv att bokens mĂ„lgrupp Ă€r “allvarligt syftande författare”, det vill sĂ€ga den som vill bli en “hĂ€ngiven, kompromisslös konstnĂ€r” och inte nĂ„gon som “bara lyckas med att dĂ„ och dĂ„ fĂ„ en historia publicerad”.

Bokens stil Ă€r lakonisk, lĂ„gmĂ€ld och humoristisk – och för den som fattar vad Gardner menar Ă€r lĂ€sningen Ă€ven otroligt inspirerande.

För de som inte kĂ€nner sig mogna Ă€nnu ger Gardner Ă€ndĂ„ visst hopp. Han skriver att det Ă€r möjligt att “Ă€ndra gamla vanor ifrĂ„ga om teknik eller personlighet genom envis beslutsamhet”.

JÀmfört med den engelska utgÄvan Àr den svenska versionen kraftigt förkortad. Avsnitten om det amerikanska agentsystemet har skurits bort och ersatts av en essÀ i slutet av boken, skriven av översÀttaren MÄrten Edlund.

EssÀn Àr vÀl hyggligt underhÄllande. Temat Àr villkoren för kulturskapare i Sverige. Dock bryter essÀn kraftigt av mot Gardners mer finstÀmda stil. (Edlund Àr f.ö. en skicklig översÀttare, av sÄvÀl Gardner som av t.ex. Hemingway.)

Vill du lÀsa mer om John Gardner kan du göra det pÄ svenska Wikipedia eller engelska Wikipedia. PÄ Ord & visor förlag finns en lÀsvÀrd krönika om skrivande som nÀmner Gardners bok.

Romanen och författaren behandlas Ă€ven av bloggare: Hermia Says (I “Romanen och författaren), Skrivtips (Studiehandledning i konsten att prata om böcker) och Under hatten (VadĂ„? Jag?). Skrivpuff riktar uppmĂ€rksamheten pĂ„ en skrivövning i Gardners bok.

Jag vill Ă€ven bestĂ€mt tipsa om bloggen Loke – Kultur & politik som har ett mycket intressant inlĂ€gg om en annan av Gardners böcker.

Signerat,

Signatur

(Prenumerera gÀrna pÄ inlÀggen via RSS.)

ï»ż

WordPress Themes